Advent, väntan och förväntningar

Jag har alltid tyckt om julen. Det finns liksom något lite magiskt över den. Med alla juleljus, allt pysslas och ordnas, lucia, gemenskapen, musiken och väntan på den där dagen då man får en massa god mat och någon julklapp.

Om man ser bortom stressen och köphysterin så kan man hitta något fint och heligt med julen. Vilket ju också var meningen från första början.


Under advent och den mörka årstiden överlag så behöver vi människor dra oss tillbaka, varva ner och titta inåt. Gå djupt inom oss själva och uppleva oss själva från insidan. Att stressa på som vanligt under den mörka årstiden är att gå mot naturen. Vi behöver en period under året när vi stillar oss och är mera meditativa och tar igen oss. Det är just denna tid. Titta bara på naturen. Den vilar, den sover och återhämtar sig för att sedan kunna brista ut i liv och full blomning på våren. Och många djur tar det också extra lugnt denna årstid. Vi glömmer ofta att vi är en del av naturen och att vi mår bäst av att följa naturens rytm. Tillåt dig att ta det lugnt denna mörka tid och bara andas. Gör som naturen och hitta den naturliga vilan och låt kropp och sinne återhämta sig. Det är ju så otroligt viktigt med vilan för att vi ska kunna må bra.


Och för oss kvinnor är det extra viktigt att vi en gång i månaden tar det lugnt under tiden då vi har menstruation. Det är en stor orsak till pms när vi envist ska stressa på som vanligt oavsett. Under den tiden i månaden behöver kroppen lugn och ro, och har man som kvinna ett fysiskt tungt arbete så borde man egentligen ha rätt till ledigt dom dagar i månaden då blödningen är som mest intensiv. På kvinnor sätter sig stress allra först i äggstockarna, vilket gör att störningar uppstår i just detta område. Inte konstigt att ofrivillig barnlöshet har blivit så oerhört vanligt nuförtiden pga att vi stressar, och det gäller förstås både den inre och yttre stressen.

Jag led tidigare av väldigt svåra menssmärtor. De kunde vara så intensivt att jag nästan svimmade av smärtan och värkmedicin var ett måste. Idag har jag lyckats yoga bort dessa smärtor helt och hållet och det är förstås en oerhört stor lättnad.


Att jag nu i advent går i väntans tider och förbereder mig för att snart bli mamma känns ju oerhört spännande. Men hur bra är det här med att vänta på något och att förvänta sig olika resultat egentligen? Enligt min egen erfarenhet är det bland det jobbigaste som finns.

Men det är svårt att leva utan förväntningar både på oss själva och vår omgivning. Vi förväntar oss något mest hela tiden. Och det skapar irritation och besvikelse när våra förväntningar inte går i uppfyllelse. Vi har krav på oss själva, våra barn, vänner, partners osv. Vi har krav och förväntningar på livet i sig.


Och självklart ska man ha drömmar och mål. Det är väldigt viktigt. Men om man gör sina drömmar och mål till det allra viktigaste i livet så kan det bli som en slags drog som gör att man offrar allt för sin dröm. Och det där typiska, bara jag når min dröm så kommer jag att bli lycklig. Det är en väldigt vanlig fälla som många går i. Bara jag hittar den perfekta partnern eller får mitt drömjobb eller flyttar till ett annat land så då kan jag vara lycklig. Vi skjuter lyckan på något som både ligger utanför oss och i framtiden. Det existerar ingen lycka där. Den existerar i nuet för det är den enda tid som finns. Lyckan bor i oss och den kan vi bara hitta inom oss. Lyckan hittar du endast där du är just nu.


Och vad är denna lycka då kan man ju fråga sig? Lycka är att kunna känna sig nöjd och tillfreds oavsett hur livet ser ut. Oavsett resultat. Lycka är en djup känsla av tillfredsställelse som kommer från mig och min själ. Och den lyckan kan ingen ta ifrån mig. Men att ständigt kunna känna en genuin lycka kräver att man jobbar med sig själv. Om vi kan lära oss att allt finns för en orsak och att både bra och dåliga händelser är nödvändiga ingredienser i livets soppa, så kan man vara tillfreds fast det känns tungt och svårt ibland. Och att vi samtidigt kan vara medvetna om att detta jobbiga inte kommer att pågå för evigt. För ofta tror man att det ska göra det, att självömkan och det som man tycker har orsakat smärtan kommer att finnas där för alltid. Men det gör det inte, för allt förändras konstant.


Att kunna släppa sina förväntningar är ett sätt att släppa kontrollen. Det är vi inte heller så duktiga på. Men ju mer man yogar och mediterar desto lättare blir det. Att släppa kontrollen och lita på att universum ger mig exakt vad jag behöver i livet gör att kampen och stressen försvinner. Att ge sig hän, att släppa förväntningarna och att fullständigt överlämna sig och känna tillit till att man är omhändertagen av någon större kraft som vet bättre vad man behöver på sin livsresa är bland det svåraste men också det mest befriande en människa kan göra.


Vi har lärt oss att vi måste ha kontroll och förväntningar, men då kan vi också lära oss att släppa taget om dessa. Om man bara vill. För allt handlar ju sist och slutligen om vilja. Vill man inte så blir det inte av hur man än försöker. Att ha en dröm men inte vara fäst vid resultatet är den mest sunda inställning man kan ha i livet. Jag är glad om min dröm går i uppfyllelse, men jag är också glad om den inte gör det. För hur mycket har vi inte att vara glada för egentligen oavsett om våra drömmar går i uppfyllelse eller inte? Hur ofta räknar du dina välsignelser och är tacksam för dom?



Att jaga sina drömmar och mål har blivit en av nutidens främsta beroenden och dom allra flesta vill lyckas och bli något. Förväntningarna är skyhöga och i takt med att förväntningarna höjs så sänks vårt välmående. Sätt dig och titta in i en brasa eller ut över en sjö eller varför inte på någon du tycker om. Kan du känna dig lycklig och glad över detta så är du rik. Du behöver inte uppnå något utan endast betrakta vad som finns i ditt liv just nu, och vara nöjd med det. Känna närvaro med livet. Tyvärr är det här något som känns omöjligt för många. Jagandet efter den perfekta upplevelsen, bilden, bekräftelsen osv gör att vi går miste om nuet och livet. Att förvänta sig likes, att folk ska göra som du tycker, att livet ska utvecklas så som du tycker skulle vara bäst kommer endast att bifoga smärta eftersom livet och människor inte fungerar så. Det är bara fakta. Livet bryr sig inte om vad du vill, livet utspelar sig så som det vill. Så att släppa sina förväntningar gör inte att man blir passiv och likgiltig, utan det gör att man släpper taget om sin smärta. Vi vill så gärna hålla fast vid smärtan och har svårt att släppa taget om den vare sig vi erkänner det eller ej.


För ingen kan orsaka dig smärta utom du själv. När man går till botten med detta påstående så inser man att det är sant. Även om också detta kan vara svårt att se. För självklart vill man skylla sin smärta på pojkvännen som gjorde slut, arbetsgivaren som inte gav drömjobbet åt mig, bästa kompisen som svek eller vad det än kan handla om. Vi tycker att dessa saker är jobbiga för att vi har förväntningar. Vi förväntar oss att pojkvännen ska finnas där till tidens ände, och jag borde ha fått jobbet pga att jag är mest kompetent och vi kan inte alls begripa varför vännen svek. Så gör ju inte vänner. Men faktum är att dessa saker händer hela tiden och ju mindre förväntningar vi kan ha på oss själva och vår omgivning desto lättare blir livet.

Pojkvänner gör slut hela tiden och nya kommer. Samma med jobb och vänner. Och kan man bara acceptera vad som hänt och gå vidare så kan nästa pojkvän, jobb eller vän vara ännu bättre än den vi tidigare hade. Ofta är det så, och man kan titta tillbaka och känna tacksamhet för att livet inte riktigt blev som man tänkt.


Jag kan tex ha hur många förväntningar som helst på mitt barn. Det är det många som har. Men det är det sämsta man kan utsätta sitt barn för. Det är inte mitt barn, det är universums barn, det är sitt eget. Jag är förmyndare och har ansvar för att uppfostra och älska barnet men jag har ingen rätt att förvänta mig att det ska leva upp till mina förväntningar. Inte när det kommer till saker som att välja karriär, val av partner, var det vill bo, vilka intressen det har osv. Självklart skulle jag bli jätteglad om barnet vill yoga tillsammans med mig, men jag måste respektera om det hellre vill spela hockey eller göra något annat som jag har noll intresse av. Jag kan heller inte förvänta mig att barnet alltid ska lyda mig och göra som jag vill, för barn gör inte alltid det. Förhoppningsvis största delen av tiden men dessa små människor vill gärna provocera oss vuxna och testa gränser.

Ju mindre förväntningar jag har på mitt barn desto mera kan jag älska det. Samma gäller alla andra människor.


Så ge dig själv en tidig julklapp och släpp dina förväntningar. Det är något som kräver träning och man behöver påminna sig om och om igen att leva här och nu istället för i förväntningarnas land. Och så klart vill jag påpeka att man inte ska låta sig utnyttjas eller låta någon behandla en illa även om man släpper sina förväntningar. Gränser ska man dra oavsett. Är det något du inte står ut med, gör något åt det. Gå inte heller och vänta på rätta tillfället eller pension eller bättre tider. Gör det du vill nu.


Jag avslutar med att önska dig en fantastisk fin och fridfull jul och ett lyckosamt nytt år!


Här bjuder jag på en julig meditation och det bästa man kan göra då man yogar och mediterar är att släppa alla sina förväntningar. Förväntar du dig något speciellt resultat så kan du gå miste om hela upplevelsen.




99 visningar

© 2023 by Name of Site. Proudly created with Wix.com

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now