Att bli vän med döden

Kan man bli vän med något som vi människor fruktar allra mest? Åtminstone kan man lära sig att släppa sin rädsla för döden och acceptera den som en del av livet. För det är just vad döden är, en naturlig del av livet och vi ska alla möta den en vacker dag.


För att lite återkoppla till mitt senaste inlägg där jag skrev om rädsla så vill jag nu ta upp en av dom vanligaste rädslorna och skriva om mina tankar kring döden.

Döden får inte direkt mycket uppmärksamhet nuförtiden. Förutom på film och i nyheterna. Och där framställs den oftast som något hemskt och fruktansvärt. Alla funderar över vad som händer efter att vi dött, men det är inget man direkt diskuterar på kaffepausen.

Förr dog folk hemma och alla tog del av att en närstående tog sitt sista andetag. Det var inget konstigt med det. Det var en del av vardagen. Och djuren slaktades hemma så alla visste varifrån maten hade sitt ursprung.


Idag ska döden gömmas undan så långt som möjligt och vi gör allt för att skjuta upp det ofrånkomliga. Många av våra barn har aldrig sett ett dött djur och är inte medvetna om varifrån köttfärsbiffen eller kycklingfilén härstammar. Och dör ett husdjur så är det många som väljer att inte dela den händelsen med sina barn utan försöker gömma undan vad som hänt och kanske ersätta djuret med ett nytt direkt. Vågar vuxna prata med sina barn om döden? Vågar du överhuvudtaget prata med någon om döden? Ibland verkar det som att folk försöker undvika till varje pris att det existerar en sista dag på jorden.


Och varför skulle man vilja ta del av något som är så hemskt? Eller åtminstone är det så vi blir uppfostrade att tro, att döden är det värsta tänkbara. Då är allt slut, då är du bara en benhög som förmultnar under jorden. Allt blir svart. Eller så kanske du hamnar i himlen eller helvetet, vem vet?


Hur skulle det vara om vi istället lärde våra barn att döden inte är något man behöver vara rädd för? Att vi människor bara ändrar form, ett kapitel är slut och ett annat börjar. Att det är livets kretslopp. Födelse, liv, död och återuppståndelse. Sa Ta Na Ma.

För mig känns det så fullständigt självklart att vi fortsätter att existera efter att vi är färdiga med vår inkarnation här. Titta bara på naturen och årstiderna. Varför skulle vi vara annorlunda, vi är av naturen. Vi är inte tillverkade på en fabrik. Att vi också likt ett träd tappar löven på ålderdomens höst, för att sedan dra oss tillbaka och vila och så småningom åter blomma upp i liv igen på våren.



Dom som förstår sig på fysik vet att energi aldrig kan förstöras, den kan bara ändra form. Vi människor består av energi ända in på cellnivå och långt förbi cellnivå, så hur kan vi annat än fortsätta existera och bara ändra form efter att vi dör?

Den välrenommerade cellbiologen Bruce Lipton har till och med bevisat att vi fortsätter att existera efter döden och jag kan tänka mig att andra vetenskapsmän också har gått i hans fotspår för att ge oss en trygghet i att det bortom döden finns nytt liv, i ny form.


Jag behöver inga bevis längre, jag är 100% säker på att vi inte upphör att existera efter att kroppen dör. För vi är inte våra kroppar. Om det vore en självklarhet så skulle ingen vara rädd för döden. Men om man identifierar sig med kroppen och tror att den är vem man verkligen är så då är det självklart att fruktan inför döden uppstår. För kroppen dör och den kropp vi har just nu kommer aldrig tillbaka.

Men den bit av det oändliga varande som är vår innersta kärna och vår sanna identitet går inte att förstöra. Vi är alla oförstörbara och eviga oavsett hur vi väljer att leva. Vårt innersta varande är inte beroende av något för att kunna finnas till. Det är fritt från rädsla och fientlighet. Det budskapet är kärnan i alla esoteriska läror. Dessa esoteriska läror existerar i varje religion. Tex inom kristendomen finns gnosticismen och En kurs i mirakler, i judendomen finns Kabbala och Sufismen inom Islam. Dom vill alla förmedla att du är överordnad döden. Du kan inte förstöras. Det finns ingen himmel eller helvete. Du behöver inte stå till svars för dina synder. Du är ett med alltet och alltet är ett med dig. Du är hel, perfekt och gudomligt varande i evighet. '


Det budskap som kännetecknar En kurs i mirakler är:

"Ingenting verkligt kan hotas. Ingenting overkligt existerar. Häri ligger Guds frid".

Enkelt översatt: Ingenting verkligt=Du (ditt sanna jag), kan hotas.

Ingenting overkligt existerar=allt som är förgängligt, allt som har en början och ett slut existerar inte. Allt som du ser i världen är förgängligt, det dör och förändras och är icke bestående. Visdomen om att vår så kallade verklighet som vi lever i inte är mer än en dröm gör att vi inte behöver ta livet så allvarligt. Vi kan släppa taget och sluta kämpa. En dag när det är dags att lämna denna jord kommer vi att inse att allt bara var en dröm. Precis som när vi drömmer i detta liv och vaknar upp på morgonen och inser att det vi upplevde på natten var bara en dröm. Vi kan skratta åt allt elände och dra en lättnadens suck. Allt är bra, allt är som det ska vara.

Detta är kanske inte den lättaste sak att ta in, eftersom vi upplever vår kropp och omvärld som väldigt verkligt.


Men bara för att allt är en illusion betyder det inte att vi ska uppföra oss som idioter. Livet är en paradox där mycket är motsägelsefullt men kärleken är den ultimata kraften och vi är kärlek i grund och botten.

I varje ögonblick under hela vårt liv har vi möjligheten att välja kärlek eller rädsla. En kurs i mirakler hjälper dig att alltid välja kärleken. Det gör yogan också. Ju mer du yogar och mediterar desto mer kan du välja kärleken framför rädslan.

Och att komma ihåg, allt du gör mot andra så gör du mot dig själv. För vi är alla ett.

Att kunna se en illusion men ändå älska den villkorslöst är vår högsta medvetenhet, kristusmedvetande. Upplysning. Dit är alla på väg, men i olika takt.


Och varför skulle jag veta vad som händer efter döden? Ingen kan veta det helt säkert. Det enda jag är medveten om är min egen upplevelse och vad som resonerar i mitt hjärta och vad som känns sant för mig. För det finns ingen annan människa som kan uppleva det jag upplever. Ingen kan säga att jag har fel angående vad jag känner och förnimmer. För min upplevelse är endast min. Och det är vad som räknas. Lita på din egen upplevelse.


Jag har upplevt döden på nära håll och hela min familj har lämnat jordelivet. Alla som har betytt allra mest för mig har lämnat mig. Det är endast min farmor som är kvar i livet av min närmaste familj. Men jag valde att söka sanningen istället för att bli ett offer.

Döden upplevs av dom allra flesta som orättvist och många lämnar kvar i sin självömkan. Självklart tyckte jag att det var orättvist att alla i min familj dog. Hur är det möjligt att en stackars människa ska genomlida allt detta? Hur jävla många begravningar måste jag gå på? Det var orättvist och ofattbart att bli föräldralös vid 21 års ålder och många tyckte säkert synd om mig. Jag stod där i min ensamhet, kvarlämnad med en tomhet som inte gick att fylla med något. Men vad hade jag för val annat än att fortsätta framåt på livets väg.


Yogan och litteraturen, främst En kurs i mirakler är det som har givit mig tröst och hopp och så småningom har allt jag varit med om och allt jag lärt mig om livet och döden fört mig till en plats av frid. Jag har ingen fruktan för vare sig livet eller döden och jag står stadigt med båda fötterna på jorden med en vetskap om att jag klarar allt. Att ingen smärta och ingen död i världen kan förstöra mig. För jag är oförstörbar. Tomheten har ersatts med en tro på mig själv och det gudomliga. Självklart finns saknaden, men samtidigt finns också tacksamheten för att jag är den jag är idag.


Vi är egoistiska. Vi vill inte släppa taget om dom vi tycker om. Vi vill att de ska gå vid vår sida så länge vi lever. Vi tror inte att vi klarar oss utan dom. Och vi förstår inte att vi kan lära oss något genom deras bortgång. Redan innan vi kom till jorden vet vi när vi ska lämna den igen. Det är ditt högsta jag som vet när det är dags att lämna jorden. Och allt är enligt ett högre syfte. I mänsklig form vet vi inget om det högsta syftet. Det vi behöver lära oss är att lämna över oss och låta allt ha sin gång.


Om vi fick välja så skulle ingen få dö. Jaa förutom han eller hon som är dum i huvudet, men det finns garanterat någon som gillar han eller hon som är dum i huvudet också. Hur skulle det gå till om ingen dog? Jorden är redan överbefolkad, tänk om ingen någonsin skulle ha dött.

Cellerna i vår kropp dör varje dag. Det finns till och med celler som tar självmord för att det är för organismens bästa. Livet kräver döden. Jag tror inte att ett träd eller en blomma sörjer när det är dags för dom att dö. För dom vet att det är dags att släppa taget. Det är fullständigt naturligt. Dom omfamnar döden med en välkomnande suck.


Men vi vill inte släppa taget. Vi vill inte känna smärta. Men det är också en naturlig del av livet. Lär dig att känna smärtan istället för att bedöva den med alkohol, facebook, spel, mat, shopping osv. Det kommer att befria dig.


Döden är inte det värsta som kan inträffa. Att inte acceptera döden, och allt som livet bär med sig, är det värsta som kan inträffa. Då har du skapat ditt eget helvete på jorden. Du behöver ingen för att ditt liv ska vara komplett. Mänsklig samvaro är bland det bästa man kan uppleva, men människorna kan så snabbt tas ifrån dig. Och om du sätter lyckan i händerna på andra så får du ständigt gå omkring och vara rädd för att lyckan ska tas ifrån dig. Din lycka finns i dig själv och den kan ingen ta ifrån dig. Njut av samvaron så länge det varar men gör dig inte beroende av den.


Har du en väldigt stor rädsla för döden så finns det en obalans i kronchakrat. Meditation är ett väldigt effektivt sätt att balansera kronchakrat och bli av med sin rädsla för döden och rädsla för det okända.

Man ser också det ökade intresset för medium och folk vill så gärna få kontakt med sina nära och kära på andra sidan. Vi vill få någon slags bekräftelse på att dom fortfarande finns någonstans fast vi inte längre kan se dom. Och många får sin efterlängtade bekräftelse. Du får själv välja vad du vill tro på. Vill du tro att allt är slut när döden inträffar så gör du det om det är vad som känns bra för dig. Om du vill tro på liv efter döden så gör du det. Och vill du tro på himmel och helvete så gör du det. Tror du att du kommer till ett sagoland så gör du det.

Du kan också välja hur du förhåller dig till dödsriket. Men du kan inte tvinga dig att tycka eller tro något, när tiden är inne så sker det automatiskt. Du hatar dödens tills du inte gör det längre.


Jag vill tro på det som ger mig den största friden. Jag väljer att tro på min odödlighet.

Och jag väljer att tro att jag får träffa min familj igen när det är min tur att välkomna döden.

Tack döden för allt vad du har lärt mig. Sörj mig inte när jag dör, fira istället den tid vi fick ha tillsammans i livet. Jag har bara ändrat form. Vi ses igen.

Akal.

303 visningar

© 2023 by Name of Site. Proudly created with Wix.com

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now