En yoginins förlossning

Redan i början av graviditeten kände jag att jag väldigt gärna ville ha en hemma förlossning. Det var mitt hjärtas röst och jag vill alltid följa den rösten oavsett. Men det var ingen som rekommenderade det för en förstföderska. Jag fick höra talas om att det finns en barnmorska som ordnar hemmaförlossningar här i Österbotten och när jag gick in på hennes hemsida och läste så fick jag en sådan varm känsla inombords som fick mig att fälla en tår av tacksamhet. Allt som stod på hemsidan tilltalade mig och min tanke var att finns det en sådan människa i min närhet så måste jag bara använda mig av henne. Kosta vad det kosta vill.


Vi bokade tid och träffade Camilla. Och redan från första början så kände vi att detta blir bra. Även om man förstås har tankar på vad som kan gå fel under en förlossning så fick Camilla dessa tankar att försvinna. Hon var så lugn och säker på sin sak och fick mig att tro att det inte finns några bekymmer alls i världen. I alla fall inte i förlossnings världen.

Och mycket av sådant man går och är rädd för kommer aldrig att hända.


Tyvärr har det ju blivit som ett sjukdomstillstånd att föda barn i dagens läge. Kvinnan har mist sin tro på sig själv och sin egen styrka. I all värld har kvinnor fött barn hemma utan mediciner. Nu menar jag inte att alla ska göra så, men varför kan vi inte i Finland ha möjlighet att välja om man vill ha hemma förlossning eller föda på sjukhus? I Danmark har man den möjligheten och i England till och med rekommenderas hemma förlossning.

Det är ju bara under de senaste decennierna som folk börjat föda på sjukhus. Detta land är som alltid efter alla andra och här tror vi alltid att det värsta ska hända och alla säkerhetsåtgärder måste vidtas.


Men för alla som vill föda hemma så kan vi göra det, om bara ekonomin tillåter.

Fördelen med hemma förlossning är att du vet vem din barnmorska är och bygger upp en relation med henne innan förlossningen. Det är mindre risk för onödiga ingrepp och komplikationer. Du får vara i ditt eget hem där du känner dig som allra tryggast och där bakteriefloran är bekant. Allt får ta sin tid och sker naturligt utan att något ska behöva gå efter särskilda rutiner. Ingen medicin erbjuds, men finns förstås om man vill ha ändå.


Vi hade beräknad födelse 15.1 och redan den dagen kändes det som att något satte igång.

Men det var först följande dag som jag började få lite värkar och vi kontaktade Camilla. Hon kom hit men det var nästan som att värkarna gick över då hon steg in genom dörren. Hon satt ändå här med oss och for sedan hem igen till natten. Vi gick och la oss och nästan genast började värkarna igen. Jag försökte sova men så småningom tilltog dom i styrka och blev mer regelbundna. Klockan 04.00 ringde vi Camilla och ca en timme senare var hon här igen. Så ingen av oss fick särskilt mycket sömn den natten. Värkarna övergick ganska snabbt i krystvärkar och jag hade svårt att befinna mig i någon annan position än liggandes på sidan. Morgonen övergick till dag och värkarna fortsatte på samma sätt. Camilla undersökte, iakttog, kollade hjärtljud och gav akupunktur. Jag krystade, drack en massa, åt lite, försökte sitta en stund i förlossnings poolen men jag konstaterade att det såg skönare ut på film än vad det var i verkligheten att föda i vatten och återgick till att ligga på sidan.



När kvällen började närma sig och ingen bebis ville komma ut så konstaterade Camilla att vi eventuellt bör fundera på att åka in till sjukhuset. Det kändes ju förstås trist att höra och jag hade inte ens packat en väska att ta med till bb eftersom jag var så säkert på att vi skulle vara hemma.

Men tillslut fick vi konstatera att det är för allas bästa om vi åker in till sjukhuset. Jag var trött och ingen skulle ju byta av Camilla så något måste vi göra. Och bebisen låg inte helt korrekt heller, så det var bara att packa ihop och åka.


När vi kom dit blev det mest att avvakta och vänta och jag fick krystförbud eftersom barnet låg fel. Gissa om det är lätt att motstå en krystvärk? Det är en naturlig reflex och är väldigt svårt att hålla tillbaka. Vid det här laget började jag bli väldigt trött och ville bara få ut bebisen. Personalen på sjukhuset bemötte oss väldigt bra och Camilla hade informerat dem om att jag ville ha det så naturligt som möjligt så inga mediciner erbjöds.

För att få babyn i rätt läge så testades spinning baby, så jag fick stå på alla fyra och barnmorskan lade en handduk på baken och skakade lätt min rumpa under ca 10-15 minuter. Efteråt fick jag akupunktur igen och plötsligt fick jag lov att krysta allt vad jag orkade för barnet låg äntligen rätt. Det tog inte mer än ungefär en halvtimme så var pojken i mina armar. Denna lilla och helt perfekta bebis kom äntligen ut och vi var alla trötta men glada och jag var otroligt stolt över mig själv för att jag tagit mig igenom den 21.5 timmar långa förlossningen helt utan mediciner.


Och varför skulle man då välja att känna smärta då det finns möjlighet att slippa den kan ju säkert många undra. Jag undrar tvärtom varför man ska bedöva sig under denna helt unika upplevelse. Jag har all förståelse för att man vill ta smärtstillande under en förlossning. Men det är min största övertygelse att den som vill leva ett liv i frihet och med en inre frid behöver lära sig att acceptera smärtan och se den som lika viktig som när smärtan är frånvarande. Jag har upplevt en hel del smärta i mitt liv, men många gånger har jag stängt av, och bedövat mig och trängt undan det smärtsamma. För det är en ren försvarsmekanism som vi människor har. Men när man är redo för att möta smärtan och se på den och acceptera den som en lärare, som sin vän och som något som är livsnödvändigt för att vi ska växa inombords och för att vi ska bli mera ödmjuka mot oss själva och andra så blir det onda uthärdligt och man inser att det inte tar livet av en. Smärtan har ett viktigt budskap om vi bara orkar och kan umgås med den och känna den.


Tittar man på sitt barn så älskar man det oavsett om det skrattar eller gråter, och klarar man av att göra det samma mot sig själv så har man gjort sig själv en stor tjänst. Känslan när man kan känna tacksamhet för smärtan och känslan när man uthärdat något smärtsamt under en längre tid och sedan kommer igenom och känner när det onda avtar är fullständigt fantastiskt. Det gör att man känner en oerhörd stolthet över sig själv. Det känns som att man kan klara av vad som helst.


Smärtan är ingen fiende och när man inser det och slutar hata smärtan och försöka fly från den så hittar man friden i sitt liv. Nu är inte alla redo att möta sin smärta, men för den som vill så rekommenderar jag kundalini yoga eftersom vi lär oss att uthärda smärtan på yogamattan och stärker nervsystemet. Det gör att man kan uthärda den bättre i vanliga livet också. Så tack vare yogan så klarade jag mig genom den långa förlossningen utan större problem, även om det var den fysiskt tuffaste utmaningen hittills i livet.


Jag är tacksam och stolt och det är helt och hållet min egen förtjänst. Ingen kan ta det ifrån mig och jag är övertygad om att det påverkar barnet på ett positivt sätt att inte behöva ta till artificiella mediciner, för alla mediciner har bieffekter, det är ett som är säkert. Och vem vet, det kanske är tack vare det som vår son är så lugn och sover bra på nätterna för att han slapp börja livet med onaturliga mediciner.



Sist och slutligen så blev det exakt så som det skulle bli. Allt är perfekt utformat enligt det högre syftet och vi fick ju prova på både hemma förlossning och förlossning på bb. Är du intresserad av att föda hemma och vill diskutera eller har frågor så ta gärna kontakt med mig eller Camilla.

Jag rekommenderar henne varmt!


Här är Camillas hemsida och kontaktuppgifter:


www.jordmor.fi







487 visningar

© 2023 by Name of Site. Proudly created with Wix.com

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now