top of page

Att ge upp eller inte ge upp - det är frågan....

Hur ofta har du sagt till dig själv att du ger upp? Vissa av oss är envisa som en åsna och andra orkar knappt engagera sig alls före dom kastar in handduken.

Min tanke är ändå att vi kanske ger upp för lätt många gånger. Bland annat jantelagen gör att vi inte är villiga att jobba för det vi tror på. Vi vågar inte tro att vi är värda våra drömmar. Och om något skiter sig så tänker man att det var nog inte ämnat för mig. Man testar något en gång och konstaterar att det var inget för mig. Jag tror att det är väldigt svårt att bilda sig en uppfattning om något efter att ha givit det en enda chans.


Vi har svårigheter att verkligen hänge oss åt något och hålla fast vid det.

Tänk på ett barn som lär sig skriva eller gå, det kräver massor med träning och misslyckande innan barnet bemästrar det. Vi vuxna förväntar oss ofta att vi ska behärska något redan från första stund och kan vi inte det så tror vi genast att det inte var vår grej. Vilken tur att inte barnen gör på samma sätt för annars skulle dom allra flesta krypa runt på alla 4 ännu och beundra dom få som lärt sig att gå på 2 ben.


Att ha en dröm, något man passionerat längtar efter är något som dom allra flesta har. Men hur många vågar satsa allt för att få sin dröm att gå i uppfyllelse? Vågar du ens uttala din dröm högt?

Finns det för många hinder på vägen så är det lätt hänt att man ger upp. Men är hindren verkliga eller finns dom bara i vårt sinne? Att ge upp sin dröm pga ekonomiska orsaker eller åldersmässiga orsaker eller egentligen vilka orsaker som helst så gör att en bit av jaget dör. Varje gång du ger upp pga så kallade vettiga orsaker så kommer du en bit längre ifrån dig själv och du går närmare din rädsla.

Föder man rädslan i sig så kommer man så småningom att bli paranoid och oförmögen att överhuvudtaget gå utanför sin komfortzon. Det är det berömda ekorrhjulet vi fastnar i.

Och lika ofta som det skylls på ekonomin eller åldern så skylls det på barnen. Vill du lära ditt barn att man inte kan följa sin dröm när man blivit förälder? Vill du lära ditt barn att en papperslapp vi kallar pengar ska få styra dess liv och kväva dess drömmar?



Att välja något som man jobbar för och tror på och håller fast vid ger en djup känsla av meningsfullhet.

Men många söker ständigt något bättre. Bättre relationer, bättre jobb, bättre hobbies, bättre bil osv. Inget fel med att vilja förnya sig, men om vi ständigt söker efter något bättre så kommer vi aldrig att kunna uppskatta det vi har just här och nu. Det är att leva i framtiden, inte i nuet, där livet faktiskt händer. Man får ofta uppfattningen om att folk ska ha saker och ting gjorda och ur världen så fort som möjligt. När kan nutidens människor verkligen njuta? Är det några få veckor under sommarsemestern? Eller ens då?


Att inte kunna hålla fast vid något och ständigt flacka runt riskerar att man blir ytlig, opålitlig och har en avsaknad av karaktär.

Det skapar zombies, och det är vad vi håller på att utvecklas till. Jag tror faktiskt att människor i framtiden kommer att påminna om dom zombies vi idag kan se på tv.

Det är för att vi ger upp. Vi ger upp oss själva. Vi ger upp våra drömmar och mål. Vi ger upp livet i sig. Vi bara existerar. Det gör många redan idag, bara existerar utan att kunna känna vare sig glädje eller sorg, och jagar förtvivlat efter något som kan tillfredsställa deras omättliga hunger.


Och börjar man söka dom djupare svaren på livets alla gåtor och slår in på en andlig väg så kommer detta fenomen att framträda ännu tydligare. Vi hittar något som intresserar oss och tycker att det är fascinerande och intressant, ända tills det vi håller på med börjar verka på något plan. Då blir vi rädda och drar oss ur. Och igen konstaterar vi att det där var nog inget att satsa på och ger upp. När vi slår in på en andlig väg så kommer vi att utvecklas och börja se närmare på oss själva för att hitta sanningen. Men egot vill inte att vi ska hitta sanningen för det innebär egots död. Därför tar det till olika tricks för att vi inte ska fullfölja vår resa på den andliga vägen. Dessa tricks är till exempel:


1. Det finns alltid något som måste ändras eller hända för att man ska kunna fortsätta sin färd. Har inte tid, skyller på jobb, barn osv.


2. Man börjar motsäga det man sysslar med, man känner en ilska, rädsla och kritik i botten. Eller tänker att man är värdelös eller hopplös, det går bara inte.


3. Man ids inte, väljer lättja istället för att genomföra sin uppgift.


4. Upplever att det är oerhört tråkigt och man analyserar sönder allt.


5. Tvivlet slår till och man börjar ifrågasätta om man faktiskt är på rätt väg.


Dessa så kallade motstånd kommer att finnas med när man väljer att hålla fast vid något eller någon. Kan du stå emot eller ger du upp?


I yogan säger vi att den högsta formen av yoga är relationer. Och det kan jag hålla med om. Det är i våra närmaste relationer som vi prövas som mest. Och det här är ett tydligt tecken på att vi ger upp lätt idag. Vi byter partners så fort det hettar till. Vi tror att vi kommer att hitta lyckan i nästa person som fångar vår uppmärksamhet. Sanningen är att det inte fungerar så. För att hitta det man söker efter så behöver man titta på sig själv. Det är oftast där problemet ligger. Inte hos partnern. Men så länge man vill skylla allt på andra så kan man inte ta ansvar för sig själv och sina egna tillkortakommanden. Och då får man hålla på att byta partner så fort man börjar irritera sig på den andra.

Nu menar jag inte att man ska stå kvar i en destruktiv relation eller hålla på med någon form av destruktiv sysselsättning. Gör man det så krävs det också karaktär och viljestyrka för att kunna ta sig ur den situationen eller relationen. Då krävs det istället att man faktiskt ger upp och slutar inbilla sig att saker och ting ska förbättras. Det krävs att man sätter en gräns och väljer att gå sin väg.


Oavsett om du behöver bli bättre på att inte ge upp eller bli bättre på att ge upp så kan yoga och meditation lyfta dig till nya höjder som låter dig veta exakt när det är dags att ge upp och när det är dags att stå kvar.

För det är bara ditt hjärta, ditt högre jag som vet vad som är bäst för dig. Väldigt sällan kan man resonera sig till en lösning i knepiga situationer utan man behöver stilla sig och lyssna inåt.

Vi säger ofta i kundaliniyoga: Keep up and you will be kept up! Håll ut och du blir hållen! Om du ger upp så kommer du att falla tillbaka i dom vanliga hjulspåren, och om du håller ut så kan något nytt ta form och du transformeras i grunden. Du blir hållen av själva livet. Vi klarar så mycket mer än vi tror.


Jag har aldrig varit bra på att vara dedikerad, före jag hittade yogan. Den har lärt mig att hålla ut, den har gett mig karaktär och integritet, och för första gången i mitt liv kan jag vara trogen mig själv och i och med det kan jag vara trogen mot den jag tycker allra mest om. Det är oerhört stort för mig. Jag är evigt tacksam. Wahe Guru!




63 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page