Att vara gravid är en oerhört unik och annorlunda upplevelse, det har jag fått ta del av nu. Då jag var yngre så var jag inte alls intresserad av att skaffa barn, jag kunde inte se vad det skulle vara bra för. Jag hade ju fullt upp med att ta hand om mig själv och hade varken tid eller lust att sköta ett litet barn 24/7. Jag kan väl rätt och slätt säga att jag inte tyckte om barn. Det var först när jag började jobba med barn som jag insåg att dom är ju faktiskt ganska härliga.
Och tillslut kände jag mig redo för att ta det stora steget och bli förälder.
För den dagen kommer om man har tålamod och väntar. Kanske inte för alla men för mig och säkert många andra. Jag fick höra många gånger att man inte kan vänta tills man känner sig redo att skaffa barn, det är bara att få det gjort.
Men nu har jag åtminstone bevisat för mig själv att så är inte fallet. Dagen kom när jag kände att nu är det dags. Jag tror starkt på att det har att göra med att jag har jobbat med mig själv genom yoga och meditation. För hur kan man ta ansvar för en annan liten människa om man inte ens kan ta ansvar för sig själv?
Tidigare hade jag destruktiva ovanor och en massa obearbetade känslor som bidrog till att jag gjorde mig själv och andra illa. Jag kände mig som ett offer och behövde oerhört mycket bekräftelse från andra. Inget jag gjorde var tillräckligt bra och jag kände mig inte trygg i mig själv utan sökte trygghet utanför mig själv. Jag kunde inte ta ansvar för mig själv, inte på riktigt. Inte som jag gör idag. Jag väljer att ta ansvar för mig själv och jobbar med mig själv varje dag och detta har gett mig en oerhört stor trygghet, en äkta trygghet som jag kan föra vidare till mitt barn.
En trygghet som kommer inifrån och som jag själv har byggt upp sakta men säkert. Och det tror jag är oerhört viktigt idag. Att kunna uppfostra trygga barn som kan ta ansvar för sig själva utan att behöva sätta skulden på allt och alla. Att hitta sin egen trygghet inom sig som gör att man kan känna sig trygg oavsett hur livet ser ut. Detta önskar jag alla barn och ungdomar idag, som tyvärr bara mår sämre och sämre.
Hur oerhört intressant det ska bli att se om yogan kan vara till hjälp för mitt barn och om den kan hjälpa till att forma en människa som inte behöver leva upp till alla krav och all stress och press som sätts på dom unga idag.
Tänk om det kan hjälpa till att utveckla en människa som istället för att känna ångest, rädsla och ett konstant bekräftelsebehov, istället kan finna trygghet, acceptans och närvaro inom sig och som kan hjälpa andra och sprida kärlek och omtanke på vår jord.
I början av graviditeten så var jag på ett japa retreat till Sverige. Japa innebär att man upprepar ett mantra under längre tid. Vi hade några förberedande dagar med yoga och meditation innan vi påbörjade själva japan. Och när det väl började så satt vi under 11 timmar och reciterade samma mantra om och om igen. Med 2 matpauser och toalettbesök inräknat, men i vilket fall som helst så blev det mycket mantra på en dag. Mantrat vi sjöng var mulmantra. Vilket i princip är betydelsen av hela vår existens i några meningar.
Den svenska översättningen av mulmantra är:
Skaparen och skapelsen är ett. Min sanna identitet är oföränderligt varande, alltid fullkomlig och komplett. Detta varande är källan till allt liv, livets inneboende intelligens, det som kontinuerligt skapar och får saker att hända. Fri från rädsla, fri från fientlighet. Det manifesterar sig i förgängliga former, men är i sig själv bortom födelse och död. Detta varande är inte beroende av något annat för att kunna finnas till. Denna självinsikt kommer som en gåva, som en välsignelse. Meditera på detta budskap om och om igen, tills inga tvivel finns kvar.
Detta är den ursprungliga sanningen. Det har varit sant genom alla tider. Det är sant här och nu. Nanak, det är för evigt sant.
Detta är då alltså sanningen för varje levande individ. Detta är vad alla religioners budskap i grunden är, men som så ofta förbises. Jag och skaparen är ett och vi är oföränderligt varande som inte kan förstöras. Att kunna ge den vibrationen och det budskapet till mitt barn som då bara var i begynnelsen av sin existens känns helt fantastiskt. Tänk om alla barn kunde få växa upp med det budskapet. Att redan från början få en grundläggande och ljus tro på livet och dess innebörd. För efter 11 timmars mantrande så vibrerar varje cell mulmantra och jag förstår i sanning budskapet. Det känns och upplevs på riktigt. Och förstås så chantar jag mera mantran och mediterar och yogar dagligen. Med förhoppning om att kunna ge den bästa start som möjligt åt mitt barn.
Jag har överlag mått väldigt bra under hela graviditeten. Endast en tid i början upplevde jag lite lätt illamående och kände mig trött. Och väldigt få humörsvängningar har jag haft.
Jag har kanske turen att få ha en lätt graviditet, men jag tror ändå att det underlättar att vara medveten och hela tiden städa på insidan. För allt blir lättare då.
Om alla skulle bry sig lika mycket om insidan som om utsidan så skulle mycket elände försvinna. Det påstås att om alla barn lärde sig att meditera idag så skulle alla krig vara över på en generation. Ganska lätt sätt att få slut på krig om du frågar mig
Det ska bli väldigt spännande att leva livet som hemma mamma. Alla pratar om vilken stor förändring i livet det innebär och det tror jag säkert. Det är inget man kan föreställa sig utan man förstår först då man är mitt i det.
Att vara hemma och ta hand om sitt barn är inget som någon direkt hyllar och värdesätter idag. Har folk glömt det heliga och det värdefulla i att uppfostra och ta hand om sina barn? Hur närvarande är vi som föräldrar idag i den stressade tillvaro vi lever i? Om man inte kan vara närvarande för sig själv så är det svårt att vara närvarande för någon annan. Och då uppfostrar vi stressade barn som inte får någon grundtrygghet.
Jag vill gärna vara hemma så länge som möjligt med barnet och hoppas att det är möjligt utan att få en massa tryck från omvärlden att jag måste lägga ungen på dagis så fort som möjligt annars blir hen socialt inkompetent. För så tycks det vara idag, barnen ska integreras i ekorrhjulet så fort som möjligt annars är det något fel. Jag håller inte alls med. Vi ska alla få ha möjlighet att välja när vi vill låta våra barn börja på dagis utan att bli kritiserade.
I yogan lärs det ut att ett barn inte har en egen fullt utvecklad aura förrän det är 3 år. Det betyder att barnet vill vara så nära mamma eller pappa som möjligt under de tre första åren så att dom känner sig beskyddade och får vara i deras aura. För utan aura har man inget skydd från yttre energier och är väldigt öppen och sårbar.
Jag är väldigt imponerande av mammor som vill vara hemma med sina barn så länge som möjligt. Det är en oerhört stor och viktig uppgift och något som blir mer och mer ovanligt. Men karriären och pengarna tycks vara viktigast idag och många föräldrar väljer att vara kompis med sitt barn istället för att uppfostra det och barnen får göra i princip som dom vill. Uppfostran överförs mer och mer på dagispersonal och skolor. Inte konstigt att barnen mår som dom mår idag. Ingen vill egentligen ta ansvar för uppfostran och så lämnas barnen utan konsekventa riktlinjer och trygghet.
Vi överför allt till våra barn. Allt från värderingar och rädslor till olika åsikter om hur allt borde fungera. Till och med andningsmönster ärver våra barn. De ärver våra trauman. Därför är det så oerhört viktigt att vi städar på insidan så att inte våra barn behöver bära vår börda, för det gör dom vare sig vi är medvetna om det eller ej. Du kan hjälpa ditt barn genom att hjälpa dig själv. Här kommer en fantastisk meditation som du kan göra under graviditeten, men annars också.