Jag vill skriva lite om den populära frågan om yoga är en religion. Väldigt många tycks tro det, speciellt dom som är religiösa.
Yoga har sedan urminnes tider utövats för att expandera sinnet och för att få kontakt med det gudomliga. Att yogan är en andlig väg finns det inget tvivel om. För i och med en kontinuerlig praktik så blir du tvungen att möta dig själv och ifrågasätta dig själv. Du kommer att få en nära relation till dig själv och där börjar den andliga resan till ditt innersta.
Att ifrågasätta sig själv, sina invanda mönster och tankar är den viktigaste uppgiften en människa har. Att förstå sin egen natur och vad som gör att man handlar och tänker som man gör, ger frihet som inget annat. Att inte tro på allt som tidigare lärts ut, och att verkligen syna vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det är hjärtskärande hur många människor som lever ett liv dom inte tycker om. Att leva ett liv som någon annan har lärt en att leva plus att rätta sig efter omgivningens förväntningar är ett bra recept på ett olyckligt liv.
De yogiska teknikerna ger dig tilltro och mod att ifrågasätta dig själv och din omgivning så att du sakta men säkert kan plocka bort sådant som inte är du. I religionen ska du inte ifrågasätta något överhuvudtaget utan endast följa vad som tidigare sagts och gjorts.
Andlighet är något som förknippas både med yoga och religion, men där kan man också se olikheter. Att vara andlig är inte är något man kan bli, du är en andlig varelse oavsett vilken väg du tar. Du och jag och alla andra är lika heliga oavsett vad vi gör, säger eller tänker. I religionen tar man fasta på att det måste vara på ett speciellt sätt för att det ska vara andligt. Tex en andlig text, en präst, bön x antal gånger per dag, en helig byggnad och så ska man hålla sig till det som lärs ut och bryter man mot reglerna så kan man straffas eller i värsta fall bli totalt bannlyst från sin familj eller dödas.
För mig och i yogan så handlar det andliga om medmänsklighet. Att allt inkluderas och inget speciellt behövs för att man ska få kalla sig andlig. Att söka sin egen sanning och att leva ett liv i acceptans och kärlek. Att vara närvarande, att bry sig om sig själv och andra. Att man ser det heliga i allt, överallt. Det här finns också i religionen, men i många fall lämnas det bort. Andlighet är inte något mystiskt och ouppnåeligt. Vi är alla bitar av den andligaste av alla, vilken är Gud, och inom kundalini yoga har vi vad vi kallar kundalini resning som tar dig närmare Gud. Detta som så många tror är farligt, men det handlar endast om att nå sin högsta potential och bli den bästa versionen av sig själv. Det märkliga är att dom flesta människor är rädda att hitta sin stora inneboende kraft, de hålls hellre på den rädslobaserade och omedvetna nivån. Det enda farliga är att vi inte kan styras längre, vare sig av religion, samhället, eller något annat. Det kan vara oerhört störande för omvärlden.
I yogan tror vi att alla är en del av Gud och att Gud är en del av alla. Att jag kan kalla mig Gud eller Gudinna är inget konstigt. För vi är alla gudar och gudinnor, och vi tror inte att Gud är bättre än oss. I religionen anses det som en hädelse att likställa människor och Gud och det väcker hans vrede eftersom Gud är överordnad oss människor och vi ska inte tro att vi är som honom.
Jag har inte haft varken intresse eller hjälp av kyrkan. Men att jag på grund av mitt intresse eller min livsstil förnekas det som andra får tillgång till, är en smula ledsamt. Att min önskan om att hjälpa människor att acceptera och älska sig själv och andra, att kunna hitta en balans och en inre ro i sitt liv, eller bara för en stund få andas och varva ner, ska ses som något jobbigt och nästan jämställas med djävulsdyrkan är lite tråkigt. Är det inte märkligt att dom enda som lyckats få mig att känna mig diskriminerad är den kyrka som jag själv tillhör. Jag har ringt runt till alla lägergårdar i Österbotten som är ägda av kyrkan för att fråga om det är möjligt att ha yogaretreat på deras ställen. Alla förutom en menade att vi inte är välkomna att vistas på deras områden om vi ska utöva yoga. På en hemsida stod det till och med att alla är välkomna till deras ställe. Det tog jag bokstavligt och skulle gladeligen boka in oss där. Men orden stämde inte överens med verkligheten. Vi var inte välkomna i alla fall. Vi fick inte ens ha yoga på en gräsmatta i kyrkans ägo i en och en halvtimme.
Känslan av att man likställs med pest och plåga är en aning svår att undvika. Trots att det känns inombords då man blir ratad för sin "tro" så accepterar jag det, jag vet att kyrkan har sina principer och så får det vara. Men även där får jag en orsak att skilja religionen och yogan. För en yogi skulle inte rata en kristen och hennes tro på samma sätt som en kristen ratar en yogi.
Alla religioner har oerhört mycket djup visdom att förmedla. Problemet är att många religiösa skrifter har blivit reviderade och tolkade om och om igen på ett sådant sätt som gör att det ursprungliga budskapet har gått förlorat. Religionen har också lärt oss att vi ska frukta en arg och hämndlysten Gud om vi inte uppför oss. Förr gick det att tämja folket genom att skrämma slag på dom genom att framhålla att Gud straffar den som inte lyder. Men eftersom folk inte längre är rädda för den argsinta Guden så skriver dom sig ur kyrkan på löpande band. Vi vet idag att man inte behöver en präst och en kyrka för att ha kontakt med det gudomliga. För den kontakten kan var och en upprätta på egen hand.
Många säger att dom flesta krig uppkommer på grund av religioner. Det stämmer inte. Krig uppkommer pga att folk har bestämt att dom har rätt och inget annat kan accepteras. Det handlar om ett oerhört stort ego som möter ett annat stort ego. Och ingen ger vika. Och såhär är det ofta i många religioner. Stora egon som basunerar ut att just dom vet vad som är rätt. Att just deras Gud är den enda Guden och fan ta dig om du tror något annat. Då är du lika mycket värt som gruset vi går på. Vår väg är den enda vägen. Utan dessa stora egon så är det möjligt för alla att tro på vad de vill och ändå kunna leva i harmoni med varandra trots olikheterna.
Vi är 7,5 miljarder människor i världen. Varför skulle en väg vara den rätta vägen för alla?
Det finns inget annat som alla dom människorna skulle vara överens om. Att påstå att man har det enda rätta svaret är andlig arrogans och det ger upphov till separation, hat och oförmåga att acceptera andra. Religion handlar om dogmer, förbud och en vilja att alla ska tycka och tänka lika. Rätt och slätt trångsynthet. Men självklart finns det undantag, jag drar inte alla över en kam. Det finns öppna och liberala människor inom kyrkan också. Men det finns ingen inom den yogiska traditionen som skulle förespråka att yogan är den enda vägen.
Vi har kommit så långt som till 2019 och fortfarande kan vi inte acceptera våra medmänniskor. Vi har inte kommit ur grottstadiet. Utvecklingen går trögt på denna punkt. Men vi är på rätt väg. Vi skyndar långsamt. Vi är alla olika och tycker, tänker och agerar olika. Men att försöka forma alla enligt samma form är motsatsen till allt som är gudomligt och mänskligt.
Det finns inget vi mot dom. Vi är alla ett.
Det är vad vi pratar om i yoga. Att vi alla är ett. Det du gör mot andra gör du mot dig själv.
I yogan får du möjligheten att få en upplevelse av din egen själ. Du får själv koppla upp dig till det gudomliga och eviga. Yoga betyder förening, och det är föreningen mellan det kroppsliga och det gudomliga. Du får möjlighet att rensa bort alla gamla programmeringar som gör att du inte kan leva det allra bästa livet. Vi har alla bagage och det gör att vi dömer och kritiserar. Det gör att vi inte kan leva till fullo. Vi har alla blockeringar i våra kroppar och energisystem och detta ger upphov till fysiska och psykiska problem och sjukdomar. Yogan hjälper dig att rensa bort dessa och allt som inte tjänar dig och ditt högsta syfte. Yogan höjer konsekvent din vibration så att du helt enkelt inte kan vara elak och odräglig. Att kunna vara kärleksfull, accepterande och hjälpsam mot sig själv och sina medmänniskor är ett resultat av yoga.
Yogan förenar och hjälper oss att se klart. Yogan har samma egenskaper som Gud: kärlek, acceptans, gemenskap och närvaro. För ju mer vi kan vara närvarande i oss själva desto närmare kommer vi vår skapare. Yogan har hjälpt mig och många andra. Därför vill jag sprida yogans tekniker och budskap. Kyrkan har hjälpt många och då vill dom sprida det budskapet. Alla har vi något som ligger oss varmt om hjärtat och alla har vi rätt att tycka och tro på det vi vill.
Kärlek och acceptans är den enda sanna religionen som världen behöver. Det var det Jesus lärde ut, likaså Buddha och alla stora andliga ledare. Men vi människor har en tendens att vilja förstöra, krångla till och svartmåla det enkla. Varför har vi så svårt att acceptera andra? Därför att vi har svårt att acceptera oss själva. Din omvärld är en spegelbild av dig själv.
Men visst finns det likheter mellan yoga och religion. Vi tror båda på något mer än det ögat kan se. Och går man riktigt på djupet så är dom ganska lika. Det som stör dom religiösa är att dom tycker sig veta att vi tillber en annan Gud. Deras ego som inte vill acceptera andra är starkt, men det är detta ego som blir deras undergång. Religiösa stirrar sig också blinda på att en orm ofta representerar yoga och kundalini kraften. I religionen ses ormen som något dåligt, men i yogan representerar ormen förändring. Och det är just vad som sker när man utövar yoga. Man förändrar och expanderar sin medvetenhet men också sin kropp och till och med det förflutna och framtiden. Förändring är ingenting dåligt. Det är det enda man kan vara säker på i livet, att saker och ting förändras. Ju mer man motsätter sig förändringar desto svårare blir livet.
Många påstår att kundaliniyoga är en sekt. På ett sätt kan man säga att det är en form av hjärntvätt. Den finaste formen av hjärntvätt som tar bort alla hjärnspöken och som slipar fram den gnistrande diamanten som gömmer sig på varje individs insida. Sist och slutligen går det inte att kategorisera yogan vare sig som en religion eller som en icke religion. Det är något helt eget.
Tro på vad du vill, det viktigaste är den egna upplevelsen. Vill du hellre tro på rykten och det som står på google än att skapa din egen uppfattning så gör du det.
Och kom ihåg, det här är bara min åsikt. Du kan lyssna till goda råd och rekommendationer men sök din egen väg och hitta det du brinner för och som leder dig till din sanning. Ingen kan berätta vad det är förutom du själv. Du är sanningen, sanningen är din identitet. Sat Nam.
Månadens meditation är en meditation som Jesus själv utövade och som förknippas med honom och även Buddha. Dom glömde säkert att skriva i bibeln att han sysslade med sånt. Oavsett om han gjorde det eller inte spelar ingen roll, det som spelar roll är att meditationen hjälper oss att vara positiva och se möjligheter. Passar bra om man ofta är osäker på nya saker eller är en typisk nejsägare. Den ger mera glädje åt oss.