Oj vad det gör ont i oss människor. Både på ett fysiskt och psykiskt plan men också på ett emotionellt plan. Till och med på det själsliga planet kan det göra ont. Vi lider endera i tystnad eller så pratar vi högt om vår smärta och medlidande från andra känns som att någon i alla fall bryr sig om vårt elände, och det skänker en liten tröst.
Det märkliga är att många trots att dom lider och vill slippa ur sitt smärtfulla tillstånd ändå väljer att vara kvar i det.
Om man har känt smärta under en längre tid så börjar många identifiera sig med smärtan och kan undermedvetet se fördelar med att befinna sig i det smärtsamma tillståndet.
Man helt enkelt blir ett med smärtan och skulle den då helt plötsligt försvinna fullständigt så skulle det betyda att en del av mig dör. Så hellre befinner man sig kvar i smärtan för att inte förlora en del av sig själv. Samma gäller allt annat som vi människor identifierar oss med. Vare sig det är ett jobb, en titel, tobak, sina barn eller partner, bilen eller vad som helst. Om man plötsligt blir fråntagen det man identifierar sig med så är det som att en del av jaget dör.
Men som jag skrev i mitt tidigare inlägg så kan du inte dö. Så det som kvarstår är känslan av att något inom en dör och tankarna om att det inte borde få vara så. Så gott som all smärta kommer från sinnet och dess motstånd mot vad som är. Vad som är, är det som kallas livet, och när du tycker att något är orättvist och inte enligt ditt tycke och smak så gör du motstånd mot verkligheten, mot livet, mot det gudomliga. Och där uppstår smärtan, i och med motståndet mot vad som sker i livet. Livet sker efter allas högsta väg och allt har sin orsak fast man inte alltid förstår.
Det finns en fantastiskt bra bok som heter The Work - Älska livet som det är, av Byron Katie, som beskriver detta oerhört ingående och som öppnar upp ögonen på läsaren och får denne att förstå hur mycket lidande som vi själva skapar åt oss.
När du börjar ifrågasätta dina egna tankar så hittar du en stor frihet i upptäckten av att allt du stör dig på hos andra är något du stör dig på hos dig själv. Du orsakar själv din egen smärta men skyller den på andra för egot vill inte se sina egna fel.
The Work handlar om att döma sin nästa och ställa 4 frågor kring det som stör en hos andra. Det är så enkelt och vill du bara se sanningen så kommer den att befria dig. Byron Katie har befriat tusentals och åter tusentals människor runt om i hela världen. Till och med krigsoffer och folk som blivit våldtagna har hon hjälp att avlägsna deras smärta genom dessa 4 frågor.
The Work går till som så att du dömer din nästa (skriver ner det som du stör dig på hos andra) och sen frågar du dig själv dom 4 frågorna.
Jag kan ta ett förkortat exempel ur boken.
"Jag är arg på Paul för att han inte uppskattar mig".
Fråga 1: Är det sant? Tänk efter, är det verkligen sant att han inte uppskattar dig?
Fråga 2: Är du alldeles säker på att det är sant? Kan du vara fullkomligt säker på att det är sant? Kan du komma på något tillfälle när han har uppskattat dig? Isåfall är det inte sant.
Fråga 3: Hur känns det när du tänker den tanken? Hur reagerar du och beter dig mot Paul när du tänker tanken att han borde uppskatta dig? Tex jag känner mig nere och ensam, ignorerar honom, drar mig in i mitt skal, tröstäter osv.
Fråga 4: Hur skulle det kännas om tanken uteblev? Föreställ dig nu hur det skulle kännas att vara tillsammans med Paul utan tanken att han borde uppskatta dig. Om den tanken uteblev skulle inte smärtan uppstå. Finns det någon vettig orsak att hålla fast vid den tanken?
Och tillslut så vänder man på innehållet:
"Jag är arg på mig själv för att jag inte uppskattar Paul". Är detta lika sant som den ursprungliga meningen eller till och med sannare? Du kan också vända det så här: "Jag är arg på mig själv för att jag inte uppskattar mig själv".
Lever du ditt liv på sparlåga medan du väntar på att få uppskattning av andra? Den enda som är skyldig att uppskatta dig är du själv. Den enda som är skyldig dig något överhuvudtaget är du själv.
Du släpper inte taget om dina åsikter, du bemöter dem med förståelse. Sedan släpper tankarna taget om dig. Vill du veta mer, kontakta mig eller sök info på nätet och läs boken.
I yogan pratar vi om att smärtan i huvudsak kommer från sinnet och genom att meditera och träna sinnet så kan vi reducera smärtan betydligt inom många områden i våra liv. I yogan lär vi oss att accepter smärtan som en del av livet, vi behöver inte fly från den, för det går inte att fly från den i alla fall. Inte i det långa loppet. Smärtan finns där av en orsak. Den har något att berätta för dig om du bara är villig att lyssna till den, utan att springa undan eller bedöva den. Känslan man kan uppleva på yogamattan när man sitter in en skitjobbig meditation och har ont men helt plötsligt kan känna en oerhört stor tacksamhet gentemot smärtan är en fantastisk känsla. Och det är just vad vi gör i kundalini yoga. Vi utsätter kroppen för smärta för att bli vän med den. Vi utsätter oss för smärta för att stärka vårt nervsystem så att vi bättre kan motstå stress och press. Vi utsätter oss för smärta för att lösa upp blockeringar i våra energisystem, som är en bidragande orsak till smärta. Vi tränar kroppen att vara i smärttillståndet för att kroppen ska utsöndra endorfiner som är dess eget morfin som reducerar smärta och får oss att må bra. Vi utsätter oss för smärta för att vi ska kunna acceptera det jobbiga utan att behöva tycka att livet är fel och för jävligt när det tar ont. Vi blir vän med smärtan så att vi kan känna på den, umgås med den och acceptera den utan att behöva använda oss av alkohol, droger, sex, mat, facebook osv. Alla beroenden trillar bort när man lär sig att umgås med sig själv och sin smärta.
För om du kan lära dig att sitta med din smärta och acceptera den precis så som du skulle acceptera ett litet barns smärta så kan du lättare bli fri från smärtan. För väldigt ofta är det som tar sjukt inom oss ett rop på uppmärksamhet, det lilla barnet i oss vill att vi ska uppmärksamma dess smärta. Och vad gör merparten av oss? Vi stänger den ute, gömmer oss, tar till medicin och droger, vi hatar det jobbiga och det sista vi vill göra är att se på det jobbiga med kärleksfulla ögon och hålla smärtan i handen, umgås med den och försöka förstå dess grundorsak.
Att hata det som tar ont gör inte att det försvinner, det kommer endast att be om mer uppmärksamhet och ta ännu sjukare och ropa ännu högre. Vi behandlar sjukdom och smärta som en fiende, i alla fall inom den traditionella vården. Fuck cancer och kör in mängder av cellgift för att utrota fienden. Hur många gånger kommer inte cancern tillbaka? Väldigt ofta.
För ingen har velat ta reda på vad den grundläggande orsaken är. Skulle jag få cancer så skulle jag inte vända mig till den traditionella vården utan jag skulle direkt använda mig av alternativa vårdmetoder för jag vet att dom inte bara vill bota symptom utan faktiskt hitta orsaken till problemen.
Jag har själv läst en massa om alternativa vårdmetoder och ju mer jag läser desto mer inser jag att vi behöver mer av det. Jag har inte lidit av många fysiska problem, men jag har lidit av mensvärk under hela mitt vuxna liv och även en del migrän. Detta har jag yogat bort helt och hållet. Jag hade under en tid grymma utslag och eksem i händerna och detta fick jag själv fixat med en form av färgterapi. Jag är fullständigt övertygad om att väldigt mycket av alla fysiska åkommor och sjukdomar grundar sig i obearbetade händelser och känslor som sitter kvar i kroppen. Allt som vi någonsin sagt, tänkt, gjort och upplevt finns lagrat i vårt undermedvetna. Och mycket av det jobbiga vi upplevt under hela vårt liv finns kvar i kroppen och orsakar obalans och gör att smärta och sjukdom uppstår.
Det finns ingen som drabbas av en sjukdom, ingen blir sjuk bara för att det råkade hända utan någon vettig orsak, det finns alltid en grundläggande orsak till att sjukdomen uppstod. Och den som verkligen vill gå till grunden med problemet och är villig att göra allt som krävs för att hitta den underliggande orsaken kommer högst antagligen att bli frisk och fri från sina åkommor.
Därför upplever väldigt många människor att deras krämpor blir bättre när dom börjar yoga och meditera för då löser man upp känslo- och energiblockeringar.
Det finns också väldigt många människor som fått en dödsdom av läkarna men som vägrat tro att dom sitter inne med alla svar och istället sökt sig till alternativa vården eller läst och studerat hur man kan hjälpa sig själv. Vi behöver inte gå hjälplösa idag, det finns så otroligt mycket information på nätet och vi har alla ansvar för vår egen hälsa och förmåga att läka oss själva.
Buddha förespråkar att grundorsaken till smärta och lidande är att hålla fast vid och inte kunna släppa taget om saker, människor, känslor, tankar, händelser osv.
Att gå och älta, vara arg på och ständigt fundera på det som känns orättvist och oförlåtligt är som gift för kroppen. Tyvärr inser man inte alltid att man håller fast vid destruktiva tankemönster för dom flesta är inte medvetna om vad dom tänker. Och vi tänker vanligtvis samma sak dag in och dag ut. Hur ofta tänker du på vad du tänker? Hur kan man förändra sina tankar om man inte är medvetna om dom? Här har vi ännu en gång hjälp av yoga & meditation som gör att vi blir medvetna om både kropp och sinne och det i sin tur hjälper oss att komma till självinsikt. Självinsikt är sannerligen en vacker gåva att ge sig själv. Då ger du dig själv frid och acceptans och kärlek. Samtidigt som du kan acceptera andra mera djupgående.
Jag vill ge nytt ljus åt smärtan och egentligen allt som majoriteten tycker är fel och jobbigt. Smärtan är inte sämre än tex glädjen. Vi har bara blivit uppfostrade att tycka så. Smärtan finns där av en orsak och dom allra flesta som går genom mycket utmaningar i sitt liv blir ödmjuka och tacksamma för det lilla. Och många av dom som inte behövt gå igenom smärta är ganska egoistiska och ytliga. Generellt sett. Smärtan formar dig och hjälper dig att hitta nya vägar. Den hjälper dig att göra något åt en ohållbar situation. Den finns där för din utveckling och ditt andliga växande. Smärtan är inte fienden. Den är en spark i baken. Den odlar lite jävlaranamma i dig. Den ger dig styrka och uthållighet. Bli inte slav under smärtan, då kommer den sakta men säkert att förstöra dig.
Det behövs friktion för att skapa något nytt. Smärtan är den friktionen. Smärtan slipar fram den gnistrande diamanten du har på insidan så att du kan lysa upp tillvaron och sprida ditt ljus i världen.
Vill du lära dig att övervinna din smärta? Då har jag den perfekta meditationen åt dig här.